Barumskvinnan

Efter många års tvister är det nu beslutat att namnet ska vara Barumskvinnan.
Har förut även kallats Bäckaskogskvinnan.

gravplats
1939 hittade några bönder gravfyndet som är ungefär 9000 år gammalt.


skelett
Sedan 1943 finns skelettet på Historiska museet i Stockholm. Forskarna trodde först att skelettet var en man. Senare visade det sig vara en kvinna som fött ett tiotal barn.

rekonstruktion ansikte
Så här kan Barumskvinnan ha sett ut. Historiska museet i Stockholm har gjort en rekonstruktion av fyndet som visats i utställningen om forntiden. För mer information om Barumskvinnan, kan man läsa här . Historiska Museet i Stockholm har gjort en film kring rekonstruktionen av hennes ansikte.

steninskrift
I Barum, vid Oppmannasjöns strand påträffades på 1930-talet den så kallade Barumskvinnan, begravd i sittande ställning. På platsen finns i dag en minnessten med texten: " HÄR GRAVSATTES DEN FORNTIDA FISKARKVINNAN FRÅN BARUM" Skelettet finns idag på Statens Historiska Museum i Stockholm.

För mer information sök på Barumskvinnan alternativt Bäckaskogskvinnan.




Tvist om tolkning av fiskets bedrivande 1933-34


Avskrift av : Angående besvär av O. Truedsson i Mölleröd , Kristianstads län, i fråga
om sökt ändring i den för fiskets bedrivande i Oppmannasjön fastställda stadgan.

Kungl. Majt :ts
Resolution på ovanstående besvär; given
Stockholm slott den 23 februari 1934.

Sedan Olof Truedsson i Mölleröd jämte ett sjuttiotal srandägare vid Oppmannasjön i
Kristianstads län hos länsstyrelsen anhållit om sdan ändring i den för fiskets bedrivande i
nämnda sjö den 22 juni 1921 fastställda stadgan , att däri komme att stadgas förbud mot
utsättande av bottengarn i ”de smala sunden vid Karsholm”under hela året eller i allt fall
under gösens lektid , samt fiskmästare J. B.Salomonsson i egenskap av arrendator av
Karsholms fiske ävensom godsägare F. M. Treschow å Karsholm såsom strandägare i
Oppmannasjön hos länsstyrelsen varför sighemställt att att förenämnda ansökning icke måtte
föranleda någon länsstyrelsens åtgärd, har länsstyrelsen , efter det fiskeriintendenten i södra
distriktet yttrat sig den 26 maj 1933 samt Truedssons avgivit påminnelser, genom resolution
den 20 september 1933 funnit ansökningen icke föranleda till någon länsstyrelsens vidare
åtgärd.

Över länsstyrelsens förenämnda resolution har Truedsson hos Kungl. Maj:t anfört
besvär under yrkande , att länsstyrelsens resolution måtte upphävas samt vederbörande
fiskeriintendent anbefalles avgiva förslag till ändring av stadgarna för fiskets bedrivande i
Oppmannasjön.

Infordrade utlåtande i målet hava avgivits dels den 20 januari 1934 av länsstyrelsen, , som
därvid överlämnat yttrande av förenämnada Salomonsson jämte skriftligt instämmande av
Ola Hansson i Barum, delsock den 27 i samma månad av lantbruksstyrelsen, som därvid
överlämnat en av föredragande i ärendet hos styrelsen, byrådirektören G. Alm avgiven
premomoria.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, hurusom fiskeriintendenten i sitt förenämnda yttrande
dn 26 maj 1933 framhållit, att om Oppmannasöns smala del vid Karsholm, där ett bottengarn
vore utsatt, skulle btraktas som sund, vilket vore tvivelaktigt , placeringeen av garnet strede
mot bestämmelsen i 14 § lagn om rätt till fiske, trots att två tredjedelar av vattnet lämnas
fritt, samt att Salomonsson – efter anmodan av fiskeriintendenten - utfäst sig att förflytta
ifrågavarande bottengarn , så att största djupet bleve fritt.

_________________

Kungl. Maj:t finner besvären icke föranleda ändring i länsstyrelsens överklagade resolution

Detta länder vederbörande till efterrättelse.


Under Hans Maj:ts

Min allernådigaste Konungs och Herres frånvaro:

( oläslig namnteckning)

Stämpelavgift
40 kr.




Ur intervju med Olof Truedsson, Mölleröd 1947.
Karl XV:s glada dagar-

Jag föddes samma år som Karl XV dog så jag har inte minnen från Karl XV:s glada dagar.
Men jag har hört en hel del. Jag fick en påminnelse om det häromåret (1945) då hittade jagde
sorgerliga resterna av Karl XV:s slup, liggande nermultnad i snåren vid sidan om bryggan i
Oppmannasjön. Den blev kvar efter kungens död 1872, som barn var jag ofta ute i den med
morfar som förde den. Finare flytetyg har aldrig setts iden här sjön. Lång var den med två
master ,lysande blå och med förgyllt drakhuvud i stäven .Morfar berättade ofta hur det var på
kungens tid, då betjänterna packade matsäckar och dryckesväskor och stuvade dem ombord
och kungen med sitt glada hov följde efter. För svällande vita segel for slupen sedan över
den blå sjön med det gyllene drakhuvudet lysande i solen fylld av kungligheter och glada
skratt. De seglade antingen till Karsholm eller Näsudden, där de gick i land och dukade upp
matsäckar och dryckesväskor samt förlustade sig under skratt och glam. Precis som det bör
vara i en saga om en glad kung. Det var kungliga tider fast de flesta som var med , nu är borta
för länge sedan, lever minnet kvar av kungahovet på Bäckaskog t.o.m. i gamla talesätt. Ibland
får ni kanske höra gammalt folk säga ”tack for doj, sa Abrahams Sven till kungen”.

Det värsta fiskafänge jag varit med om.

Det värsta fiskafänge jag varit med om, var tillsammans med morfar min då jag var skolpåg-
Då tog vi utanför kungsgården på en förmiddag 400 stora abborrar, 6 stora gösar och en ål.
Något liknande har jag aldrig upplevt på sjön, men väl på land, det var en gång för några år
sedan jag och en god vän var ute och jagade en förmiddag . Vi sköt 12 änder, 14 fasaner, 9
rapphöns och 3 harar.