Ål
Anguilla anguilla
Art i familjen ålfiskar. Den förekommer i norra Atlanten. Den och den snarlika arten Amerikansk ål(Angui_lla rostra_ta) leker på djupt vatten i Sargassohavet. Larvstadiet (den s.k. leptocephalus-larven), som är genomskinligt och pilbladsliknande och blir upp till 75 mm långt, driver under ca 10 månader med ytströmmarna mot Europas och Nordafrikas kuster. Där förändras den till att bli extremt långsträckt, starkt böjlig, cylindrisk framtill och lätt hoptryckt från sidorna baktill. Dessa ålar, 61–85 mm långa, är fortfarande pigmentlösa och kallas glasålar. Efter något halvår är de pigmenterade, med grön- eller brunaktig ovansida och gul undersida, s.k. gulålar. De vandrar då upp i sötvatten eller långt upp i Östersjöns brackvatten och stannar där i många år. Många stannar dock och växer upp i kustvattnen. Hanar blir högst 56 cm långa, honor 1–1,5 m långa. Honor dominerar bestånden i inlandsvatten, medan hanar är vanligare i kustvatten. Efter 5–12 år (hanar) eller 20–25 år (honor) ändrar ålen färg till svart på ovansidan och silvrig på undersidan. Den kallas då blankål. Som sådan slutar den att äta och vandrar på ett par veckor eller månader ut i Atlanten. Under denna tid kan ålen även passera landhinder. Det föreligger starka indicier på att den återvänder till Sargassohavet för att leka, men något belägg för detta finns inte. Under sin tid i sötvatten äter ålen alla typer av animalisk föda.
Många frågetecken kvarstår kring ålens biologi. Ålen saknar heteromorfa könskromosomer, och könsbestämningen är förmodligen i någon mån omvärldsbetingad. Dominansen av honor i sötvatten har förklarats med att ålar i kustområdena blir hanar p.g.a. högre beståndstäthet, alternativt att honor aktivt söker sig längre upp i sötvatten för att finna födoområden med mindre konkurrens från andra ålar. Längs svenska västkusten är 5–10 % av beståndet hanar, i inlandsvatten och större delen av Östersjön finns bara honor. Det är också oklart om leptocephalus-larven äter under sina år i havet. Ålar kan bli mycket gamla, och bland de äldsta var ålen Putte, som blev 88 år; han fångades vid Helsingborg som yngel med en uppskattad ålder av 3 år 1863 och hölls i akvarium till sin död 1948.